Ett mätinstrument är en fysisk anordning eller en konstruktion av något slag som används för att mäta en eller flera olika fysikaliska storheter. Ett av de vanligaste mätinstrumenten vi har är linjalen. Kanske kom du i kontakt med detta mätverktyg när du började skolan eller när du insåg att det var allt för komplext att dra raka linjer för hand. Innan CAD tog överhanden så användes ofta linjalen som ett mätinstrument inom det geometriska området av t.ex. ingenjörer vid design och framtagning av ritningar för allehanda saker. Det finns givetvis många andra instrument som används vid längdmätning som tex tumstock och måttband.
Tumstocken har funnits med länge i den mänskliga historien. Men något som få vet är att det är en svensk som anses ha uppfunnit den klassiska vikbara modellen. Nämligen en man vid namn Karl-Himler Johansson Kollén anses alltså vara den som uppfann den första ledbara tumstocken i moderna tider. Denna uppfinning ledde till att företaget Hultafors AB bildades, och de är en stor tillverkare av tumstockar eller kanske mer korrekt benämnt i dagens läge, meterstockar. I dagligt tal benämner vi allt som oftast tumstocken som just tumstock, detta kan man härleda till att förr i tiden var graderingen i tum. I dag anges oftast graderingen utefter metermåttet och en mer korrekt benämning är alltså vara meterstock för detta mätverktyg.
För mätning av betydligt längre avstånd kan man använda sig av laser eller radar. Man skickar då iväg mikrovågor eller ljuspulser som sedan när de träffar föremålet man vill mäta avståndet. Vid träffen så reflekteras dessa vågor tillbaka och med hjälp av reflektionen så kan man ta tid hur lång tid det tog för signalerna att ta sig fram och tillbaka. Med denna tid och det faktum att man vet hastigheten på vågorna man skickar iväg kan man alltså ta reda på sträckan vågorna färdats. Sträckan är lika med hastigheten multiplicerat med tiden det tog dividerat med två. För att underlätta när man letar efter en avståndsmätare har hemsidan www.avstandsmatare.nu testat och jämför de bästa avståndsmätarna.
För att mäta avståndet till sådant som nästan befinner sig så långt bort att det är svårt att föreställa sig hur långt bort det kan man använda sig av något som kallas för parallax. Detta använder man för att ta reda på avståndet till andra himlakroppar i vårt universum. Man kan mäta så stora avstånd som upp till 500 ljusår med Parallaxmetoden. Ett ljusår är så långt ljuset hinner färdas ett mänskligt jordeår, alltså ca 9 460 730 472 580 800 meter eller 9461 miljarder kilometer, detta om man då räknar ett år som 365,25 dygn där ett dygn är 86 400 sekunder och ljusets hastighet är 299 792 458 meter per sekund. Vid Parallax tar man ett fotografi av rymden där det man vill mäta avståndet till finns med. Efter ett halvår tar man en ny bild av samma område. Efter ett halvår har passerat har då vår jord även roterat ett halvt varv runt solen. Eftersom vi vet hur lång denna sträcka är och att vi nu har två fotografier där man kan se hur stjärnan flyttat sig kan man mäta förändringen.
