Det finns ett stråk av vemod blandat med obeskrivlig skönhet när sensommaren gör sitt intåg i trädgården. Luften är fortfarande ljummen men har fått den där lite krispigare och klarare karaktären som gör att färgerna framträder mycket starkare än under den bleka högsommaren. Jag brukar duka upp kvällsmaten på det gamla slitna träbordet under äppelträdet och bara andas in doften av fuktig mylla och mogna frukter. Denna plats har genom åren blivit min absoluta fristad från en annars ganska uppskruvad och krävande vardag. Att få sitta här i goda vänners lag och höra hur samtalen böljar fram och tillbaka är det mest värdefulla jag vet. För att bevara denna vackra oas handlar det mycket om att skapa en balanserad miljö där vi människor kan samexistera med naturen på ett klokt sätt. Ibland innebär det att jag i god tid behöver bekämpa getingar för att skydda den fridfulla stämningen runt middagsbordet. Det är en omsorg om både gästerna och platsen i sig som garanterar att kvällen förblir precis så avslappnad som den var tänkt att vara.
Harmonin i grönskan
En välmående trädgård är en plats där livet ständigt pågår i alla sina fascinerande former. Jag planterar mycket medvetet blommor som drar till sig bin och fjärilar eftersom deras närvaro är en helt absolut förutsättning för att mina fruktträd ska ge en riklig skörd. Det mjuka surrandet från kuporna i fjärran är ett av sommarens allra mest lugnande ljud. Men när sötman från plommon och övermogen frukt lockar till sig lite väl aggressiva besökare precis där vi ska dricka vårt eftermiddagskaffe måste man agera bestämt. Att bekämpa getingar handlar inte på något sätt om att stänga naturen ute utan om att dra en nödvändig och sund gräns för var vi ska kunna slappna av fullt ut.
Sann ro i trädgården infinner sig först när vi hittar en perfekt balans mellan att bjuda in naturens vilda krafter och att värna vår egen trygga sfär.
Genom att se över trädäcket och takfoten tidigt på säsongen och använda förebyggande åtgärder slipper vi stressen när den söta saften och bullarna slutligen dukas fram. Det är otroligt skönt att slippa vifta vilt med armarna över bordet och istället bara kunna luta sig bekvämt tillbaka i korgstolen och låta samtalet flöda fritt.
Långa frukostar i solen
Helgmorgnarna är om möjligt ännu mer heliga än de sena och ljumma sommarkvällarna. Jag går väldigt ofta ut barfota i det daggvåta gräset med en stor kopp rykande hett kaffe och lyssnar till hur trädgården långsamt vaknar till liv. Det dukas sedan fram nybakat bröd hemlagad marmelad och stora skålar med nyplockade bär från de egna buskarna. Det är stunder exakt som dessa som verkligen definierar vad genuin livskvalitet är för mig. Att veta med sig att man redan har gjort jobbet och valt att effektivt bekämpa getingar runt husknuten gör att axlarna kan sjunka ner ett extra snäpp. Barnen kan sitta och äta sin smörgås i lugn och ro utan att vi vuxna oavbrutet behöver bevaka varje tugga med spänd blick. Vi skapar ett tryggt och inbjudande rum under bar himmel där tiden plötsligt känns helt oändlig och frukosten gladeligen kan få pågå ända fram till lunch utan det minsta irriterande avbrott.
En fristad för återhämtning
När dagen till slut övergår i skymning och vi tänder lyktorna längs med grusgången fylls jag alltid av en enorm tacksamhet över att ha tillgång till just denna plats. Trädgården är en levande tavla som hela tiden förändras och som kräver min fulla uppmärksamhet på ett oerhört positivt och djupt meningsfullt sätt. Att kratta de allra första höstlöven rensa rabatterna på ogräs eller för den delen besluta sig för att bekämpa getingar när de försöker bygga bo i dörrkarmen är alla lika viktiga beståndsdelar i det omsorgsfulla kretsloppet. Det är medvetna handlingar av kärlek till en plats som ständigt ger mig så oändligt mycket tillbaka i form av energi och inre balans. Jag sitter ofta kvar helt ensam en lång stund efter att alla andra har gått in i huset och bara lyssnar till syrsorna i det höga gräset. Den svala nattluften omsluter mig tryggt och jag känner mig djupt förankrad i den rogivande vetskapen om att denna lilla fläck på jorden är min alldeles egna fredade oas.